Hemmagjord falafel

Hemmagjord falafel, snabbt!
Kikärtsbollar, falafel

Nåja. De är inte de snyggaste falaflarna som du skådat. Men jag har friterat och huset står kvar, så jag är nöjd. En god middag fick vi också. Har du ätit falafel någon gång? Hemmagjord eller bortgjord? (Höhö.) Det är i alla fall kanongott och kan charma nästan vilken köttätare som helst.

Smeten gör jag ganska lös, eftersom falafeln annars kan bli väldigt torr efter du tillagat den. Den blir svår att forma, men det är inte så noga – bara klutta ner smeten i oljan så stelnar smeten. Du kan kalla de rustika om det känns bättre. Det syns ju i alla fall att de är hemmagjorda!

Hemmagjord falafel med sötkryddig sås (4 port.)

2 burkar kikärter
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
1 ägg
2-3 msk potatismjöl
2 tsk citronsaft
1 tsk spiskummin
1-2 msk färsk, hackad persilja (alt. koriander)
1 tsk salt
Olja att fritera/steka i

Sötkryddig sås:

2-3 dl turkisk yoghurt
1 msk honung
1 tsk spiskummin
1/2 – 1 tsk chilipulver
1/2 tsk salt
1/2 dl färsk persilja (alt. mynta)

Mixa avsköljda kikärter med vitlök till en (halv)slät massa. Tillsätt olivolja och ägg och blanda i potatismjöl tills du har en tjock, kladdig gröt. Krydda med citronsaft, spiskummin, persilja och salt. Blanda ihop ingredienserna till såsen. Hetta upp olja i en stek- eller traktörpanna. Klutta ner smeten i pannan (ungefär 1 msk till varje i lagom) och fritera tills de har en fin yta runtom.

Servera falaflarna med såsen, sallad och bulgur, ris eller annat gryn. Eller i pitabröd kanske?

Hemmagjord falafel på kikärter

… Om du har ett fint hus – eller en fin kropp – som du är väldigt rädd om och känner dig lite osäker på det här med friteringen så går det bra att steka falaflarna också, även om de inte får samma yta då, såklart. Jag gjorde väl något mellanting – inte så mycket olja så det täcker kikärtsbollarna (som det brukar vara i en fritös) men tillräckligt mycket olja för att jag ska ha svårt att kalla det för att steka. Min nya traktörpanna med höga kanter (och locket nära tillhands) var till stor hjälp. Det är inte svårt alls. Börjar det fräsa och skvätta för mycket, sänk värmen.

Varm kycklingsallad med basilikadressing

Varm kycklingsallad med broccoli och basilikasås

Även om sommaren är borta (för evigt, känns det som) så fortsätter vi gärna att äta sallad till middag. Men när vinden viner och rycker tag i fönsterrutorna så känns varm mat mer lockande än kall sådan, eller hur? Man kan ju inte leva på grytor och soppor tills maj 2013 så det får helt enkelt bli en varm sallad. En matig variant med kyckling, broccoli och världsgod basilikadressing.

Jag fick en fråga om var jag får all mat ifrån egentligen. Ja, inte som i var jag handlar (om någon mot förmodan undrar så gillar jag Willy’s) utan hur jag knåpar ihop nya vardagsrecept varje vecka. Vi kan ta denna som ett exempel. Basilikadressingen läste jag om i Monika Ahlbergs blogg för säkert ett halvår sen. Receptet har legat i bakhuvudet och grott medan jag funderat på vad jag ska servera den till. För några veckor sen satt jag på tåget och läste en gratistidning från ICAs Billiga veckan, där man serverade stekt kyckling med bacon och broccolimos med vitlök. I helgen, när jag funderade på vad vi skulle äta i veckan, så dök jag över ett recept på broccolisoppa med basilika. Hux flux blev det en sallad med kyckling, bacon, broccoli och basilikasås. Ingen raketforskning alls, bara ett ständigt intresse och en receptbank i bakhuvudet (och på massa lappar och noteringar i telefonen). Är det någon som känner igen sig? Om inte, så hoppas jag att jag kan stå för ihopknåpandet och inspirationen till att laga mer varierad, god vardagsmat!

Kyckling med broccoli och basilikasås
Grönt värre! Basilikadressingen passar så bra ihop med broccolin – du måste testa!

Varm kycklingsallad med broccoli och basilikadressing (4 port.)

500 g kycklingfilé
1 paket bacon, ca 140 g
Smör/olja
800 g broccolibuketter
Salt
15-20 körsbärstomater

Grön basilikadressing med vitlök:
1 kruka basilika
3 vitlöksklyftor
1/2 dl vitvinsvinäger
1 1/2 dl olivolja
En rejäl nypa salt
(En skvätt vatten)

Mixa ihop ingredienserna till basilikadressingen. Smaka av med salt och späd eventuellt med en skvätt vatten om du tycker dressingen är skarp. När du tycker det är lite, lite för vinägerskarp så är den lagom. Dela stora kycklingfiléer på mitten på längden och strimla baconet. Stek kyckling och bacon på tills kycklingen är genomfärdig och fått färg och baconet är knaprigt. Under tiden du steker kokar du broccolibuketterna i lättsaltat vatten tills de mjuknat något men fortfarande har bra tuggmotstånd. Servera kyckling, bacon och nykokta broccolibuketter med delade körsbärstomater och basilikadressingen.

Asiatisk morotssoppa med sting

Morotssoppa med kokosmjölk, ingefära och lime

Den här färgglada historian har en len och bebismjuk konsistens och ett friskt sting av ingefära och lime. Mycket färsk ingefära ska det vara, så att det nästan drar lite i mungiporna när du tar första slurpen. Moroten gör soppan len och tjock och kokosmjölken bidrar ytterligare till både lenhet och smak. Gott som bara den, med andra ord. En bit bröd att doppa i är såklart obligatoriskt tillbehör!

Asiatisk morotssoppa med sting (4 port.)

1 gul lök
800 g morot
Olja
1 burk kokosmjölk, ca 4 dl
4 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning (alt. 1 1/2 msk fond)
2 msk färsk, riven ingefära
2 msk limesaft
Salt, peppar

Hacka lök och slanta morötterna. Fräs i olja i en kastrull tills löken mjuknat. Häll på kokosmjölk, vatten och buljongtärning. Låt puttra tills moroten är helt mjuk, 10-15 min. Smaka av med ingefära, limesaft, salt och peppar.

Toppa eventuellt morotssoppan med färsk persilja eller koriander och servera med bröd.

Fyllda portabellosvamphattar

Tänka sig, i en hel vecka har jag ätit vegetariskt och ändå sitter jag här, pigg och vid gott mod. Det är väl hög tid att sammanfatta mitt lilla projekt. Det har gått kanonbra och jag måste säga att det har varit oerhört inspirerande. Även om jag har svårt att tro att jag kommer att bli vegetarian helt, så tror och hoppas jag att jag kommer att äta lite mer vegetariskt framöver.

Vi har haft långa samtal under veckan, om hur våra matvanor påverkar miljön, framtiden och sådär, men också hur det provocerar folk. Visst är det konstigt hur mycket folk kan tycka om vad andra äter och inte äter? Nu ska jag inte bli bitter, men faktum är att jag tror att de flesta inte förstår att det inte behöver vara konstigt alls att byta bort köttet. Se tallriken nedan, till exempel. Potatis och sås precis som alla andra tallrikar runt bordet. Kött på vissa tallrikar, portabellosvamp på en annan.

Fylld portabellosvamp med ost och senap

Portabellon är en ganska rolig uppenbarelse i grönsaksdisken – en champinjon som är stor som en mans handflata och lite till. Eftersom svampen är så neutral i smaken kan du servera den till det mesta, men att fylla den är inte alls tokigt. Lök är alltid gott till svamp och ost är ju gott till allt. Med senap i får jag lite falukorvsvibbar.

Har du några andra bra förslag på vad man kan fylla svamphattarna med?

Fyllda portabellosvamphattar med dijon, lök och ost (4 port.)

4 portabellosvampar
1 gul lök
2 msk dijonsenap
2-3 dl riven ost
Salt, peppar
(1 klick färskost, crème fraiche eller liknande)

Sätt ugnen på 200°. Bryt bort foten på svampen. Finhacka eller mixa löken och blanda med övriga ingredienser till fyllningen. Bind eventuellt ihop fyllningen med en klick färskost eller crème fraîche för en lite krämigare fyllning. Fyll portabellohattarna med fyllningen. Gratinera mitt i ugnen tills osten fått fin färg, ca 10-15 min.

Servera de fyllda portabellosvamphattarna som vegetariskt alternativ till en bit kött, till exempel med potatismos eller som här, med ugnsrostade rotfrukter. Det känns lite vardagslyxigt! Att skiva rotfrukterna tunt är förresten en ny favorit. Det går kanonsnabbt i ugnen och blir krispigt som chips efter 10 min på grillvärme högt upp i ugnen. Mums!


Jag måste förresten tacka fina Amy för all pepp under veckan! Om du behöver lite inspiration till att laga mer vegetarisk mat så tycker jag att du ska kika in hos Amy. Vegetarisk mat med rötter i Småland och Indien. Samtidigt. Kan ju inte bli annat än bra.

En annan sida som inspirerat mig mycket är Klimatmat, en sida som egentligen inte handlar om vegetarisk mat utan om hur vi ska äta för ett hållbart klimat. Där spelar den vegetariska maten en stor roll. Att även äta efter säsong är kanske ändå viktigare och något som gemene man glömt bort idag. Jag satt länge, länge igår kväll (gräsänka, jag är inte så himla party) och läste, förvånades, förundrades, förskräcktes och strök ett par kötträtter från kommande veckans matsedel. Man har så mycket att lära.