Jag orkar inte mer

Det här är egentligen inte en plats för diskussioner av det här slaget. Men efter senaste tidens hätska diskussion i olika medier kan jag inte hålla käften längre. Senaste veckan har jag funderat fram och tillbaka – vill jag vara en del av det här? Är jag en del av det här?

Jag måste få berätta var jag står.

Egentligen är det väl en hel massa olika diskussioner, men alla grundar sig i en hälsohets som brer ut sig mer och mer. Det började väl så smått med GI men det var när LCHF nådde den stora massan som det bröt ut på riktigt. Nu dyker det upp diet efter diet efter diet med olika pekpinnar om vad du ska och inte ska äta för att må bra och gå ner i vikt.

När en tidning som jag annars gärna bläddrar i hade skrivit en lång artikel om att vi borde äta mer vegetariskt och paketerat ihop det hela som en diet kallad Flexdieten, då bröt jag ihop.

Jag orkar inte mer.

Jag orkar inte lyssna på fler människor som tror sig veta hur en stor massa människor ska äta och leva. Jag orkar inte lyssna på fler människor som har börjat äta enligt en vissa regler för att kvällstidningens bilaga skrev att det är så bra eller för att hennes granne minsann har gått ner 15 kilo genom att äta si och så.

Grundar det sig i människans behov av att stoppa in allt i olika fack, eller varför måste vi skapa regler för hur vi ska äta, något som borde komma så naturligt?

Vardagsmat - Rostad potatis

Innan du sätter dig på tvären måste jag bara få säga att jag inte har något emot någon specifik diet. Alla dieter passar för någon. Det jag inte vill acceptera är hur lätt vi alla hoppar på nya grejer utan att tänka efter ett par rundor först.

Har vi inte ens tid att tänka efter kring hur vi mår längre?

Jag undrar också var tankarna på näring har försvunnit. Energi in – energi ut, den harangen kan alla, men näringen då? Om du plockar bort något livsmedel ur din kost, vilken näring kommer du att sakna? Kan du få den näringen någon annanstans ifrån?

Följdfrågan på alla läppar är förstås: Hur fan ska jag göra då? Det är inte så lätt samtidigt som det är den enklaste sak i världen. Jag tänker så här: Okej, du vill må bra. Kanske gå ner ett par kilo, kanske gå upp ett par kilo. Låt oss ta det första exemplet, eftersom det är det vanligaste. Varför äter vi? För att överleva. För att må bra. För att bli mätta. För att det är gott. Hur äter du idag? När känner du dig mätt och belåten? Ät sådant du känner dig mätt utav och tänk efter ett par gånger innan du äter utan att vara hungrig. Någon håller sig mätt av att noggrannt hålla blodsockret i schack, en annan genom att äta mer protein och en tredje genom att fylla upp magen med mängder av fibrer.

Det känns som att alla är så himla intresserade av mat, träning, kost och hälsa, men ändå ser jag dagligen folk som sitter med en färdig viktminskningsshake och ser bittra ut.

Jag hoppas att du förstår att detta på inget sätt är ett personligt påhopp mot någon person och att jag inte anser att någon diet är sämre än någon annan. Detta är menat till ingen och alla. Men du får inte glömma en av de viktigaste sakerna med mat:

Du äter förhoppningsvis mat 365 dagar om året, flera gånger om dagen. Att så ofta utsätta sig för något som du fysiskt eller psykiskt inte mår bra av är åt helvete. Ät god mat som är varierad och näringsrik och ät för att du är hungrig eller för att du känner att de positiva effekterna av ätandet överväger de dåliga.

Kan vi inte bara komma överens om att vi alla tänker efter lite? Snälla? Annars vill inte jag vara med längre. Då lämnar jag, tar bort, stänger av och äter min mat i ensamhet.

21 kommentarer

  1. Det här är otroligt viktigt. Det är bra att du tar upp det!Jag har själv funderat kring det här och faktiskt mått dåligt en hel del över det viktigaste vi har, födan.

    Har vi ens tid att känna efter hur vi mår längre?
    Och vad hände med vanlig vardagsmotion som viktminskning?
    Varför är det bara en massa bokstavsdieter som hägrar? Handlar det om pengar?
    Vad sänder vi ut för signaler till våra unga? Varför kan jag inte få äta en kaka utan att känna skuld?

    Jag undrar så mycket och innerst inne vet vi alla svaret.

    Jag vill inte att du stänger ute oss med din goda mat! Jag tycker det är bra att du säger ifrån. Jag vill inte heller ha det så här! Ingen vill ha det så här!
    KRAM!!!!!! <3

    Svara
    • Nej, jag vet inte vad jag ska tro längre. Visst borde man bara strunta i vad alla andra äter och inte äter, men det är svårt att stänga det ute när det är överallt och man är intresserad av det själv. Det sorgligaste är väl att en stor del är att vi inte hinner bry oss mer om vad vi äter, och att det är därför man tar ”genvägar” som kanske inte är så bra. När vi inte har tid ens för att bry oss om hur vi själva mår, vart är vi på väg då… Suck… Det är en tröst ändå att få en bekräftelse på att det är fler som tänker som jag. Kram!

      Svara
  2. Ojoj vad himla jättebra huvudet på spiken igenkänningsfaktor hög bra text du skrivit! Håller med dig, hur kan något så banalt och enkelt bli och göras och upplevas så svårt?!

    Svara
  3. Träna och rör på dig för att du mår bra av det och ät det du blir glad och och mår bra av. Vi har bara ett liv och då ska man väl ha det gött!
    Jag påverkas minimalt av dieter men kan ändå bli så pass påverkad att man får lite ”dåligt samvete” (fast ändå inte) när man äter pasta, potatis eller bröd. Så ska det väl inte vara? Jag äter ju inte 10 smörgåsar om dagen eller berg av pasta. Hua! Man blir lite matt!

    Svara
    • Ja, precis! Om man äter för mycket mår man inte så gött heller, så den där perfekt balansen är väl det man vill sträva efter. Men det är svårt att inte påverkas, jag håller med dig!

      Svara
  4. Mycket bra skrivet Sara! Ja, det är dieter till höger och vänster och alla tror sig ha den bästa dieten. Jag tror att man kommer långt genom att lyssna på sin kropp och äta det man mår bra av. Kram!

    Svara
  5. Skriver mina kommentarer här istället.
    Alla eftersträvar den där vackra, sunda kroppen. Och för tjockisar som jag vill man ha snabbaste vägen dit. Att den leder till att man drar på sig lika många kilon, om inte mer, när man slutar, skiter man i just då. Jag har ätit enligt lchf – i två dagar typ. Mår absolut inte bra av fettet men ju mer info som kommit desto lättare är det att förstå uppbyggnaden av lchf. Något som lever kvar hos många är att man bara äter bea och biff när det snarare handlar om att byta ut kolisarna mot grönt och inte fett som många fortfarande tror. Hur som helst,
    Jag har lärt mig att jag inte tror på att utesluta någon av kroppens byggstenar utan att äta av allt – men inte varje dag. I slutänden handlar det alltid om kalorier in och kalorier ut. Oavsett diet/livsstil/bantningsmetod.
    Men alla rubriker med hur många kilon folk har gått ner läses och folk börjar göra likadant även om de inte mår bra – det är ju ”lovat” att man ska gå ner 4 kilo på en vecka! Vem vill inte det liksom!
    Har med åren (låter som jag är 75) blivit mer kritisk till dessa rubriker och köper dem inte längre. Det är förjävla gott med sås och potatis!

    Kom på det efter att ha läst inlägget igen. Det här med att äta det man mår bra av. Följer en blogg där hon äter lågkolhydrat, men hon har även plockat bort en hel del mejerier. Hon äter helt enkelt inte det hon inte mår bra av. Inte pga att följa någon diet. Hon ”fuskar” ibland men är medveten om konsekvenserna det blir för hennes kropp. Hon får dagligen kommentarer om ”får man äta det när man går på LCHF?”
    Man får väl äta vad man vill så länge man är okej med konsekvenserna. Vill man ta choklad – ja, då kanske du blir hängig och blodsocker-ilsk. Men äter du en morot blir du kanske glad eller fisig? Fan vet. Alla är vi olika, men tror det är att vi vill veta vad man ”får” äta och ”inte får”. Vi vill ha direktiv för våra liv helt enkelt, och då blir det kanske lättare att äta enligt en diet för att då kan någon säga till en att man gör fel.. En teori.

    Svara
    • Det handlar också väldigt mycket om vad kalorierna in består av, inte bara kalorier in – kalorier ut. Vilken typ av energi och vilken näring spelar ju så himla stor roll för hur du mår och vad du har för chanser att gå ner i vikt. Men det är som du säger, alla löften om ”Du går ner så här mycket på så här kort tid” lurar upp folk på berget när det finns en stig runtom. Det behöver inte vara så jävla svårt. Det här med att man kan göra medvetna avsteg från det man vet att man ”borde” äta, det är viktigt. Att äta medvetet överlag tror jag är viktigt.

      Jag tror det föds mycket dieter ur frustration. Frustration över att det inte händer något. Om man bara hade lärt sig mer i skolan om hur det funkar, så kanske alla lättare hade kunnat klura ut varför man inte går ner i vikt som man önskar. Det kanske är skolan som är problemet? Varför lära oss algebra men inte hur vi själva är uppbyggda? Tänkvärt!

      Tack för din kommentar!

      Svara
  6. Gillar din blogg just för att den inte är så fokuserad på vad som är bra och dåligt. Du äter näringsriktig mat – oftast. Och det gillar jag. Hämtar mycket inspiration härifrån just när det gäller sådant!
    Inget fokus på kalorier, kolhydrater eller fett. Bara jävligt god mat!

    Svara
  7. Du skriver och tänker som kocken Melker i Stokholm.Helt rätt, mat behöver inte vara svårt utan något att se fram mot.

    Svara
  8. Mycket bra skrivet. Jag tror också att folks jakt på ”rätt” diet föds ur frustration. Strävan efter en kropp de vill känna sig nöjda med.
    För de som är friska och normalviktiga är det här med kosten kanske inget problem. Jag möter dock många i mitt jobb som blivit sjuka bland annat pga sin kost, men även inaktivitet och som måste lägga om kosten för att bli friska. Många opererar vi idag med gastric by-pass mot deras fetma och för dessa och även en hel del andra handlar det om ett matmissbruk. Där finns det inget lagom, som om att be en alkoholist dricka bara lite alkohol. Väldigt många har ett sockerberoende som de är välmedvetna om och vill bli av med och då kan tom en skiva vitt bröd eller sockerfria sötsaker trigga igång sugen, hur sjukt det än låter.
    Men det är också svårt för många att veta vad de ska äta idag. Jag möter ofta en stor okunskap i vad mat innehåller och vad som är nyttigt att äta. Även bland högutbildade människor.
    Jag håller också på att bli tokig av denna förvridna syn på mat som dyker upp i sociala medier, men samtidigt kan jag ändå förstå dessa människor som vill ha en strikt diet att följa för det klarar det inte annars. Men jag hatar påhoppen på dem som inte lever enligt vad just de anser som det enda rätta.
    Själv klart ska maten vara god och en njutning att äta. Om den sedan är näringsrik så är det bara win-win!
    Och snäll, sluta för guds skull inte att blogga! Kram.

    Svara
    • Frustration, javisst, och frustrationen föds nog oftast av okunskap, som du skriver. I och med att fetma idag är ett så otroligt stort folkhälsoproblem är det konstigt att det inte satsas på kunskap om kost och hälsa i skolorna. Det behöver finnas med från tidig ålder, tycker jag. Din kommentar triggar igång många tankar, tack! Kram!

      Svara
  9. Härligt att höra att det finns ”vettiga” människor där ute! Jag följer din blogg just för att det bara handlar om matglädje! God mat, oftast nyttig och varierad, men ingen hets om det.
    Mitt ”vapen” mot alla dieter var att utbilda mig till kostrådgivare. På så sätt känner jag att jag har kunskapen och kan stå emot alla löpsedlar som skriker ut löften. Jag vet vad just JAG mår bra av! Och struntar i alla andras mirakelkurer! (eller försöker mitt bästa!) Kram till dig och fortsätt dela med dig av din goda mat till oss!

    Svara
    • Åh, vad glad jag blir av att höra att du känner att den avslappnade känslan till mat som jag vill skapa här inne kommer fram.

      Just det här med kunskapen som du skriver om bekräftar än en gång att det är bristen på kunskap som försätter många i en situation där maten ger problem med hälsan. Fortsätt så, du tänker helt rätt! Kram!

      Svara
  10. Det här har jag brottats med sedan jag utbildade mig till dietist och det blir bara värre! Jag orkar inte heller ibland. I mitt yrke känns det ibland som att det går mer tid åt att diskutera dieter på löpsedlarna och ”stå till svars” för de rekommendationer som finns än att verkligen hjälpa människor till en bättre livskvalitet. Jag har i ärlighetens namn många gånger funderat på att kliva av tåget och syssla med något helt annat men så finns det sidan som säger att -jag älskar ju detta, och därför fortsätter jag men nog blir man less…

    Svara
    • Det är ju BRA att folk är intresserade och ifrågasätter saker, men idag är alla självutnämnda experter. Om jag ifrågasätter något och får konstruktiva svar från någon som är utbildad i ämnet, försöker jag ju att ta åt mig av detta. Det är ju särskilt viktigt att lyssna på dig i egenskap av dietist, om jag blivit skickad till dig av medicinska skäl. Jag förstår att du är frustrerad! Hang in there, folk med riktig kunskap om kost och ett öppet sinne, är det vi behöver idag.

      Svara

Skriv en kommentar.