Grejen med ”barnvänlig mat”

Kräsna barn

Jag älskar den här bilden på Tea, för hon ser så sjukt skeptisk ut till maten hon fått framför sig. Haha! Sanningen är att hon faktiskt åt jättebra, något jag inte hade räknat med. På tallriken har hon nämligen kryddig kycklinglårfilé, ris och sesammajo. Ingen klassisk barnvänlig mat, precis.

Det här kommer hon aldrig äta…

Det har hänt flera gånger att jag tänkt att ”det här kommer hon aaaldrig äta”, sen har hon ätit jättebra. Då blir man så där löjligt glad som bara en förälder kan bli över sitt barn. Du vet känslan. Jag läste om någon som hade ätit på restaurang med ett lite äldre barn. Barnet hade själv beställt in sin mat och ätit jättebra. När mamma sen smakar på ungens mat är den jättejättestark. Hon skrev att hon aldrig hade försökt få barnet att ens smaka på maten om hon hade vetat att den var så stark.

Tänk vilka förutfattade meningar vi har om vad barn ”ska” tycka om!

Det finns givetvis barn som inte vill ha annat än korv och makaroner, men om jag bara ser till mig själv så vet jag att jag har mycket förutfattade tankar om att Tea inte kommer tycka om ditt eller datt, sen är det ofta inte alls som jag väntat mig. Hon är ju rätt drillad på att äta varierat visserligen, eftersom vi princip aldrig äter samma sak två gånger. Livet som barn till en matbloggare blir nog lite speciellt. Stackarn kommer inte fatta varför vissa äter maten utan att fota den först. Haha!

Smaka, smaka, smaka

Hur som helst har jag vunnit mycket på att låta henne smaka allt. Tycker hon inte om det, behöver hon inte äta mer. Sen provar hon samma sak igen om ett tag, och igen, och igen… Till slut tycker hon om det. Magic!

Därför är jag lite allergisk mot ”barnvänlig mat” och barnmenyer på restauranger. Det är jättebra att det finns pannkakor som alternativ för de som vill ha det, men alla rätter borde kunna göras i barnportion.

Inte så barnvänlig mat

Separat barnvänlig mat till barnen

Jag planerar mina matsedlar här hemma med ett par säkra kort – mat jag vet att hon äter – och går lite mer wild and crazy övriga dagar. Skulle hon inte äta kycklingen, äter hon väl mer ris och grönsaker då istället. Jag kanske ställer fram en skål med bönor de där dagarna hon inte vill äta. Separat mat lagar jag inte, men jag vill ju inte att ungen ska gå hungrig heller.

Det ska ju tilläggas att det här funkar hemma just nu. Hon har ju precis fyllt 2, så den kräsna perioden kanske kommer i framöver. Men jag är hoppfull för den lilla räkans matvanor.

Hur tänker du när du planerar middagar till dig och barnen? Vi är ju ganska lyckligt lottade än så länge, men jag tycker det vore så roligt att prata med dig som kämpar med kräsna barn om hur du tacklar det. Berätta!

4 kommentarer

  1. Visst dansar man glädjedans de dagar barnen äter. Jag tänker nog som du. Några säkra kort och lite chansningar. Vill gärna testa och introducera nya smaker. Ibland blir jag galen på två kräsna barn plus en kräsen sambo och vill helst bara laga mat som jag själv vill ha. Försöker servera mycket grönsaker. Kokta, stekta eller råa. Keep up the good work

    Svara
    • Eller hur?! Innan jag fick barn trodde jag aldrig jag skulle vara så glad för att någon annan åt, haha! Så länge du lagar maten får du bestämma, det tycker jag. Åtminstone sambon får väl laga något annat själv annars ;) Tack Sofie!

      Svara
  2. Min lille kille (3,5 år) åt ALLT när han var mindre och helt sjuka mängder mat. Minns att alla hade så roligt åt honom för det, han bara gapade och åt. Nu? Not so much.. Men jag lagar inte särskild kost. Han får pilla i sig det han gillar. Jag skulle aldrig laga särskilda rätter men jag gör ju inte heller för spejsade saker.. Jag tror inte heller på att tvinga barn att äta. Jag brukar uppmuntra till att smaka och gillar man det inte så är det så men man måste prova först innan man säger att något inte är gott ;) I Sverige svälter inte friska barn :)

    Svara
    • Det som är så fint med att smaka är ju att saker som inte smakade gott första gången, plötsligt kan smaka bra andra, tredje, fjärde eller tjugonde gången. Men att tvinga barn att sitta framför en tallrik mat tills de ätit upp… Näää. Dödar all matglädje, tror jag också :)

      Svara

Skriv en kommentar.