Att ta adjö

Hejdå, lägenheten

Idag är jag lite ledsen. Jag vet att det är märkligt. Överdrivet sentimentalt. Men jag kunde inte blunda för alla de minnesbilder från vår gamla lägenhet som passerade revy i huvudet både häromdagen när vi var där och låste dörren bakom oss för sista gången och idag när vi lämnade över nycklarna till nya ägaren.

Det låter lite som att någon är död, och ja… För mig känns lite så. Som om man har en gammal hund som man måste ta bort – man vet att det är för det bästa men det känns ändå tungt. Vi flyttar ju till något som bättre på så många vis, men jag älskar den där jävla lägenheten. Min första riktiga lägenhet. Där har jag varit upprymd, lycklig, nykär, arg och ledsen. Lägenheten har varit min trygghet igenom allt. Den hajar, liksom.

Men… Det går väl över.

Jag behöver lite tid och en leverans av vår nya soffa först, bara.

18 kommentarer

  1. Förstår mycket väl hur du känner dig – det går över!

    Du ser ut att behöva lite tröst så här kommer en kram från mig till dig!

    Svara
  2. Du, det är HELT ok att känna så. När vi vann budgivningen på vår lägenhet började jag GRÅTA, och inte för att vi köpt en så fantastisk lägenhet utan för att vi skulle bli tvugna att sälja den vi bodde i då. Haha.

    Svara
  3. Jamen, det är väl inte så konstigt! Att ta adjö av något eller någon som betytt mycket gör alltid lite ont, även om det väntar nytt och spännande runt hörnet. Mitt gamla paradordspråk – omväxling förnöjer, men förändring svider – passar även här. All förändring innebär ju att man måste ge upp eller lämna något, och det tar tid att vänja sig. Acceptera den känslan – samtidigt som du gläds över allt nytt! Kram!

    Svara
  4. Vi vet precis hur du menar, för även om vi så otroligt gärna vill flytta så vill vi ändå ha kvar lite av känslan med denna lägenheten. Men det går väl en tid då man måste tillåta sig att sörja lite, sen är det precis som om att man aldrig bott någon annanstans!

    Kramar till dej!

    Ps. Vilken otroligt fin bild på dej!

    Svara
    • Ja, eller hur? Nu har det gått några dagar och vi har bott in oss lite mer i nya lägenheten, så det känns lättare. Men saknaden försvinner nog inte än på ett tag… Tack! Kram!

      Svara
  5. Förstår precis hur det känns. En del av livet att ta de där stegen i omgångar. Lyan kommer att finnas kvar som ett kärt minne när saknaden har lagt sig. Lycka till i nya lägenheten – vill se bilder snart!

    Kram!

    Svara

Skriv en kommentar.