Att jobba, blogga och vara mamma

Att jobba, blogga och vara mamma kräver ordningssinne och ett stort mått planering för att fungera. Jag försöker leva efter två motton: 1) Inget är så viktigt att jag behöver få panik över det och 2) Ta en sak i taget.

Det är snart tre veckor sen nu. För första gången på 19 månader åkte jag och Daniel till jobbet båda två och där gick startskottet för en helt ny vardag här hemma.  Med ett barn på förskolan, multipliceras vardagspusslet många gånger om.

Det dåliga samvetet är en ständig följeslagare till alla föräldrar, jag vet det. Jag jobbar för mycket. Säkert 130%, dels på mitt ”riktiga” jobb och dels med bloggen. Samvetet gnager hål i mig. Vore jag en bättre mamma om jag jobbade mindre? Om jag slutade blogga?

Mitt självförtroende sviker mig mer ofta än jag vill erkänna. Ett av mina mål som förälder är att skapa en så stressfri uppväxt som möjligt för henne. Ibland känns det som att det inte är möjligt, med det liv vi lever. Inget jobb och ingen hobby går före henne – aldrig någonsin. Men räcker jag till ändå?

Jag är tacksam för att jag är en planeringsmänniska ut i fingertopparna. Det hjälper. Nej, det hjälper inte bara – det krävs. Det är så vi får det att fungera.

En rutin vi börjar få in här hemma nu, är att vi förbereder så mycket som möjligt till middagen kvällen innan. När Tea ligger tätt ihopkrupen med sin kanin och sover, ställer jag och Daniel oss i köket en liten stund. Vi hackar grönsakerna, skalar potatis, mäter upp pasta… På så sätt kan jag likt en tv-kock hälla alla förberedda ingredienser från fina skålar rakt ner i stekpannan. Det frigör tid och stressar av vår vardag, väldigt skönt!

Och hur tusan hinner man med allt annat då? Städa, tvätta, träna? Jag vet inte. Men jag vet att en hög osorterade strumpor är lika mycket underhållning för ett litet barn som vilken leksak som helst.

Jag vill inte att du ska tro att jag tycker att jag är ”duktig” som klarar av att jobba så mycket som jag gör. Jag skulle hata att bli ett ansikte utåt för alla dem som jobbar för mycket och sätter någon slags stolthet i det. Jag borde jobba mindre. Vi borde jobba mindre allihop, föräldrar eller ej.

Mitt liv fungerar för att jag sätter gränser. När jag åker hem lämnar jag jobbet bakom mig. När jag är med Tea, är jag bara mamma. Eller ja. Jag försöker verkligen.

Jag önskar givetvis att jag hade mer tid. Mer tid för mig själv, för Tea, för Daniel, för familjen, för dig som läser bloggen och för dig som bloggar på eget håll. Förlåt mig, om ni känner er bortglömda. Det är mycket nu, men jag gör så gott jag kan.

Jag tar en sak i taget, så löser sig allt till slut. Och löser det sig inte, så var det antagligen inte så viktigt från början.

6 kommentarer

  1. Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Här har våra lille kille börjat förskola nu i januari och det blev verkligen en helt ny vardag för oss alla. Men var verkligen ett bra tips att förberedda maten kvällen innan så man slipper allt hackande när maten ska lagas. Här jobbar min partner skift vilket innebär att våran kille de flesta veckorna har ganska så korta dagar på dagis och ännu får mycket tid med sin pappa, vilket känns skönt att tänka på när det dåliga samvetet slår till.
    Men tycker du har en jättebra blogg och det är många veckor då det kommer något recept från din blogg i vår veckoplanering. Så denna morsa får en massa inspiration i köket av dig och din blogg.

    Svara
    • Skönt på ett vis att han inte behöver vara så långa dagar på förskolan, men tråkigt för dig och din partner som inte hinner ses så mycket när ni jobbar olika tider! Man får verkligen försöka göra det bästa av situationen. Tea har ju också börjat nu i januari, så det är nytt för oss också. Kul att bloggen inspirerar dig! :)

      Svara
  2. Jag förstår dig, var också väldigt stressad i början över hur det skulle gå med allt. Nu har vi dock turen att båda ha väldigt flexibla jobb, det hjälper helt klart! Sen är jag ju inte så ambitiös i mitt bloggande på det sättet att jag behöver rigga utrustning och sådär, jag tar en bild när vi äter och skriver när Clara har somnat. Typ så. Hoppas att ni hittar en bra balans och att ni får vardagen att gå ihop! Och det tror jag säkert att ni kommer att göra.

    Svara

Skriv en kommentar.